Pages: 1 2 3 4 Next

Hittepå om personlig utveckling

Förra veckan sände Sveriges radio P1 reportageserien Psykobabblarna. I tre program granskade Vetenskapsradion fenomenet kommunikologi. Av anhängarna beskrivs det som en vetenskapligt förankrad metod för förändrings- och utvecklingsprocesser, men vid närmare anblick tycks kommunikologin inte vara något annat än ännu en pseudovetenskaplig villolära. Utövarna kallar sig kommunikologer och de hävdar att de har kompetens att ”analysera och kvalitetsbedöma all mänsklig aktivitet”. Formuleringen har ett drag av megalomani.

psykobabblarna

Jag har skrivit en mängd artiklar om liknande fenomen. Lekmannaterapier som utger sig för att hjälpa och bota, men som ofta har motsatt effekt. Många gånger beskrivs metoderna med en vetenskapslik terminologi trots att de är fullständigt pseudovetenskapliga och går stick i stäv med modern kunskap.

Läs min artikel Personlig avveckling som publiceras i Modern Psykologi HÄR!

Läs mitt Ameliareportage På fel kur hos coachen HÄR!

Enligt Vetenskapsradions reportage går kommunikologins metoder ut på bland annat att få hjärnhalvorna att kommunicera bättre genom att dra sig i örsnibbarna. Övningar i tankeöverföring ingår också. Mumbo jumbo lyder neurovetenskapens dom över kommunikologi och rörelsen beskrivs som sektliknande.

Coaching 3

Intresset för alternativa terapier, självhjälp och personlig utveckling har vuxit under de två senaste decennierna och är idag en jättebransch. Men många gånger är de metoder som används och lärs ut helt overksamma. I boken Coaching och lekmannaterapi skriver professorn i religionshistoria Ann-Christine Hornborg om hur personlig utveckling har kommit att ersätta religionen i människors liv.

 

 

 

facebooktwittergoogle_plusreddit

Vansinnets skiljelinjer

Var går gränsen mellan sjuk och frisk? När är en människans syn på världen och sig själv så olik omgivningens att den är att betrakta som en vanföreställning?

Det funderar jag mycket över. I en artikel i Modern Psykologi försöker jag reda ut begreppen. Finns att läsa här.

På 1970-talet genomförde den amerikanske psykologen David Rosenhan och hans forskargrupp vid Stanford University en studie för att ta reda på hur sjukvården bedömer människors beteenden normala och onormala eller friska och sjuka.  Den intressanta artikeln On Being Sane in Insane Places som publicerades i Science 1973 finns att läsa här.

Ett antal friska försökspersoner, inklusive Rosenhan själv sökte upp de psykiatriska akutmottagningarna på tolv olika sjukhus på runt om i USA. Försökspersonerna betedde sig helt vanligt men berättade att de hade hörselhallucinationer. Samtliga diagnosticerades med schizofreni utom en som fick diagnosen manodepressiv psykos. När försökspersonerna skrivits in förklarade de att rösterna försvunnit och att de nu mådde bra igen, ändå behölls de på sjukhuset i flera veckor, en person hela 52 dagar. Den inblandade sjukvårdspersonalen var så övertyga om att de hade att göra med sjuka patienter att de helt misslyckades med att skilja psykisk hälsa från psykisk sjukdom.

David Rosenhan var professor i både psykologi och juridik vid Stanford University.

I en andra del av experimentet kontaktade Rosenhan ett sjukhus, vars personal hade ifrågasatt hans resultat från den första delen av studien, och berättade att det skulle dyka upp en frisk försöksperson och utge sig för att var sjuk på mottagningen.

I själva verket skickade Rosenhan aldrig någon försöksperson. Men när personalen fick göra omdömen om de 193 patienter som varit under behandling under experimentperioden så uppskattades hela en fjärdedel vara simulanter.

Vad säger det här experimentet? Jo, ibland kan vara svårt att skilja vansinnet från det friska sinnet. Att inte ens människor som har både kompetens, erfarenhet och utbildning klarar alltid av det.

Uppenbarligen finns en massa människor som lider svårt av psykisk ohälsa och som behöver hjälp och behandling. Men sjukdom konstitueras framförallt av lidandet det orsakar. Vem som beter sig normal vem som är onormal, det är en öppen fråga.

Stuff to blow your mind finns ett helt podavsnitt som handlar om Rosenhans experiment.

facebooktwittergoogle_plusreddit

Cyborgen

Kolfiber, gummi och metall. Nigel Acklands handprotes påminner om en sorts futuristisk skeletthand. BeBionic kanske inte ser så realistisk ut, men dess funktioner ligger mycket närmre en biologisk hand än i princip någon annan protes. Varje finger kan röra sig individuellt och vristen vinklas. Med handen kan han knäcka ägg, knyta skosnören, vrida om nyckeln i ett lås och kratta i trädgården.

När jag och fotografen Milis Smith träffade Nigel i Leeds i Storbritannien år 2013 beskrev han sig som en genuint lycklig man, han var stolt över sin artificiella arm och visade gärna upp den. Nu kommer han till Stockholm för att tala om kropp och teknik på Simekonferensen 10-11 november.

Nigel Ackland Foto: Milis Smith
Nigel Ackland
Foto: Milis Smith

I min och Milis bok Du sköna nya människaom smarta proteser, odlade organ och kärleksfulla robotar , som vi gjort tillsammans med Tekniska museet och som kommer ut i december, finns en längre intervju med Nigel.

facebooktwittergoogle_plusreddit

Hjärnan kartläggs med ljus

En mus vars hjärnceller genmodfierats för att kunna styras med hjälp av ljusimpulser. Foto: Deisseroth Lab, Stanford University
En mus vars hjärnceller genmodfierats för att kunna styras med hjälp av ljusimpulser. Foto: Deisseroth Lab, Stanford University

I september träffade jag Karl Deisseroth. Han är psykiater och professor i bioteknik vid Stanford University i Kalifornien.
Han är även en av de personer som varit med och utvecklat optogenetiken. Det är en metod för att kartlägga hjärnan, enskilda celler eller cellkluster. Genom att förse cellerna med olika typer av ljuskänsliga proteiner kan man kontrollera hur de aktiveras eller inhiberas vid olika tillstånd. Metoden gör det möjligt att ner på cellnivå ta reda på vad som händer exempelvis i en deprimerad hjärna eller hur hjärnaktiviteten ser ut hos individer som är sociala, våghalsiga eller har andra egenskaper.

Den här kunskapen är oerhört viktig för att vi bättre ska kunna bota eller behandla de många sjukdomar som drabbar våra hjärnor, allt från psykoser och depressioner till Parkinson och demenssjukdomar.

Idag kostar hjärnans sjukdomar samhället fyra gånger så mycket som hjärt- och kärlsjukdomar och fem gånger så mycket som alla cancersjukdomar tillsammans. Men framförallt kostar det i form av lidande.

Läs om optogenetiken och min intervju med Karl Deisseroth i Modern Psykologi.

facebooktwittergoogle_plusreddit

Human Brain Project

Visualisering av hjärnvågor. Copyright: EPFL, Blue Brain Project
Visualisering av hjärnvågor.
Copyright: EPFL, Blue Brain Project

Det är december 2006. I universitets källare står Blue Gene. Vid tidpunkten världens kraftfullaste superdator. I månader har Henry Markram och hans forskarteam matat in information I Blue Gene, information som Henry Markram själv ägnat de senaste 15 åren åt att samla in. När Henry Markram slår på datorn startas processen. De över 800 processorerna börjar arbeta, koppla sig mot varandra och generera ny data. Snart står det klart. Experimentet har fungerat. Vad forskarna har framför sig är en liten, liten bit artificiellt liv.

I mars 2015 skrev jag om Human Brain Projekt och intervjuade projektets initiativtagare och dåvarande ledare neuroforskaren Henry Markram för tidningen Icon.

Läs hela artikeln HÄR!

Per Olofsson tog bilderna till reportaget. Se dem här.

facebooktwittergoogle_plusreddit

Jag testar mitt DNA

Dubbelhelixen
Dubbelhelixen

Första gången man lyckades kartlägga hela arvsmassan hos en människa tog projektet över tio år och kostade tre miljarder dollar. Idag kostar det runt  fem tusen kronor att göra samma analys. Tänk om jag, som privatperson och utan andra skäl än ren nyfikenhet kunde få veta vad som döljer sig i min egen arvsmassa.

 

Hela min artikel om dna-tester som publicerades i Amelia 2013 finns att läsa HÄR!

Fotografen Milis Smith tog bilderna.

facebooktwittergoogle_plusreddit

Vi drar till Boston!

Imorgon torsdag åker Milis Smith och jag till Boston för att bevaka en av världens största vetenskapskonferenser; AAAS2013. Vi har bokat intervjuer med forskare i förväg och försökt planerat vilka seminarier vi ska gå på. Att välja ut vad vi ska se är en svettig uppgift, utbudet av föreläsningar, talks och workshopar är enormt. Boston är värsta drömstaden för den som intresserar sig för teknikforskning och ett besök på MIT Museum blir det definitivt innan vi åker hem.

facebooktwittergoogle_plusreddit

Låtsashjärna

Spaun

Hur ser sambandet mellan hjärnans aktivitet och kroppens rörelser ut. Forskare vid University of Waterloo i Canada har konstruerat den artificiella hjärna Spaun för att ta reda på det. Med hjälp av 2,5 miljoner sammankopplande neuroner (jämför med den mänskliga hjärnans 100 miljarder neuroner) processas informationen och förs över till en robothand som utför olika rörelser. Det intressanta med Spaun är att den tycks ha samma begräsningar som den mänskliga hjärnan. Exempelvis minns den talen i början och slutet av en talserie bättre än dem i mitten.

Men är det här ett steg på vägen att rekonstruera den mänskliga hjärnan? Nej, snarare handlar det om att använda den biologiska hjärnan som modell för hur data kan processas i en artificiell miljö. Inga androider i sikte än.

facebooktwittergoogle_plusreddit

Robotfisken räddar liv

Turbiner, stora propellrar eller oljeutsläpp kan vara mycket farligt om man är en liten fisk. Ibland häder det att hela stim simmar mot en säker död. Men den lilla robotfisken, som tagits fram av en grupp forskare på Polytechnic Institute of New York University är tänkt att förhindra den här typen av fiskmassakrer.

Stjärtfenans rörelse ska locka till sig fiskarna, som därmed simmar bort från farligheterna.

facebooktwittergoogle_plusreddit
Pages: 1 2 3 4 Next

– lotten wiklund, journalist redaktör

Pages: 1 2 3 4 Next