EN SUGGESTIV METOD

 

Den 200 år gamla hypnosen bär på många sensationella inslag, så som hysteri, bortträngda minnen och parapsykologi. I dag används hypnos av en liten grupp psykologer och psykoterapeuter som menar att metoden är terapeutiskt verksam. 

 

I sin ena hand höll Mesmer ett stadigt grepp om patientens stortå, med sin andra hade han fattat hans hand. Sin egen nakna fot hade Mesmer i ett kar med vatten på golvet och nu skulle han bota baron Horeczky de Horkas från hans spasmer. Ögonvittnet, familjens privatlärare Ernst Seyfert, hade svårt att hålla sig för skratt. Och när baronen fick starka och mycket obehagliga konvulsioner tvingades man avbryta övningen.

 

Ursprunget till hypnosen tillskrivs ofta Franz Mesmer, en österrikisk läkaren som verkade i slutet på 1700-talet. Mesmer menade att alla sjukdomar berodde på obalans i kroppens egna magnetfält (något som vi i dag vet inte existerar) och han botade allehanda åkommor genom att under mycket dramatiska, fängslade och närmast rituella former utsätta patienterna för magnetism. 

 

Trots att ”trollkarlen från Wien” så småningom kom att dömas för kvacksalveri, eller kanske just därför, förblev hans metod mesmerismen omåttligt populär under hela 1800-talet. Mesmeristiska sessioner hölls ofta inför publik, som en sorts underhållning. 

 

Men motståndet mot mesmerismen var också stort och många försökte överbevisa dess anhängare. Till dem hörde den skotske kirurgen James Braid. Magnetiska vätskor ansåg han var nonsens, liksom föreställningen att det var hypnotisörens speciella egenskaper som försatte patienten i det sömnliknande tillståndet. Men tanken på förändrade, transliknande tillstånd gillade han och började experimentera med metoden han kallade hypnos, även om Mesmer fått bilda verbet mesmerize, som kan betyda både att hypnotisera och suggerera.

 

James Braid arbetade mycket vetenskapligt med experiment och systematisk observation och menade att de aktiva ingredienserna i hypnos var uppmärksamhet, fantasi och suggestion. Under sin karriär behandlade han en mängd patienter mot allt från smärta till hudåkommor.

 

I slutet av 1800-talet verkade läkaren Jean Martin Charcot. Han var berömd och beundrad, av både patienter och kolleger, bland annat för sina experiment med hypnos. Genom olika expressiva och suggestiva tekniker framkallade han hysteriska anfall hos patienterna, anfall som han ansåg vara tecken på psykisk sjukdom. 

Många av tidens verksamma läkare tog intryck av Charcot, bland andra Sigmund Freud. Det var i denna tid och miljö som teorin om bortträngda traumatiska minnen skapades. Minnen som antas gått förlorade för medvetandet, men som fortsätter att ge symtom i form av psykiskt lidande, diffus smärta eller neuroser.

 

Hur ska vi då förstå dagens hypnos?

Psykologiprofessorn Irving Kirsch, mest känd för sina studier av placebo, menar att när vi talar om hypnos så måste vi börja med att skilja mellan allmänna, kulturella föreställningar och den rent operationella definitionen. 

För å ena sidan har vi just alla dessa föreställningar om hypnosens praktiker, det kulturella fält som omfattar allt från Djungelboken-ormen Khas spiralmönstrade ögon till Freuds experiment med hypnos. Å andra sidan har vi den högst väsentliga och mycket mer akademiska frågan huruvida hypnos verkligen leder till förändrat medvetande eller inte. 

 

Är hypnos ett tillstånd då vi försätts i ett så kallat dissociativt läge, där det skapas en kanal förbi hjärnans exekutiva, medvetna funktioner och rakt i in i vårt undermedvetna, där vi blir mer mottagliga för suggestioner och gör att vi minnas saker som varit dolda för vårt medvetande? 

 

Eller handlar hypnos helt enkelt om att vi inträder i en roll som bygger på det sociala kontrakt som upprättas mellan hypnotisören och den hypnotiserade, som är avhängigt alla de kulturella förställningarna vi har om hypnos och som bygger på liknande processer som placebo?

 

I hypnosens barndom var de flesta eniga om att hypnos handlade om trans, alltså ett förändrat medvetandetillstånd. Sedan 1800-talet hade man framgångsrikt använt hypnos för smärtlindring vid kirurgiska ingrepp.

 

I dag används hypnos vid tandläkarbesök och flera studier, bland annat en som genomfördes på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg 2012, visar att hypnos har god effekt på den smärtsamma magåkomman IBS. Men redan på 1920-talet visade psykologen Clarke L. Hull att det hypnotiska tillståndet inte gör patienten mer mottaglig för suggestioner eller uppmaningar, vilket indikerar att det inte rör sig om ett annorlunda tillstånd.

 

Senare års forskning med hjälp av hjärnavbildning antyder att hypnos på ett eller annat sätt påverkar hjärnaktiviteten. Men forskningen visar också att de här förändringarna inte tycks spela någon roll för hur väl personerna svarar på suggestioner. Med andra ord verkar personer som är öppna för suggestioner och påverkan i hypnotiserat tillstånd vara lika påverkbara i ”normalt” tillstånd. 

 

Den kliniska hypnos som utövas i dag bygger på den tradition som infördes av Milton H. Erickson, som även står bakom den dubiösa metoden neuro-lingvistisk programmering, NLP.  På 1950-talet introducerade Erickson tekniken indirekt hypnos som går ut på att terapeuten på ett subtilt sätt försöker få patienten att förlägga fokus på sig själv och sina problem. Målet är hjälpa patienten in i ett avslappnat tillstånd och terapeutens roll är att förstå och arbeta utifrån patientens egen världsbild.

– Jag lär människor att använda sina inre resurser, allt de har inom sig och egentligen redan kan, för att växa och läka, säger Inger Lundmark som är legitimerad psykoterapeut och arbetar med hypnos.

 

– Jag arbetar med associationer, kroppsminnen och känslor. Ibland arbetar jag på ett symbolplan, med metaforer. Det kan vara ett sätt att få igång läkeprocesserna. 

 

Inger Lundmark förklarar: Vad är en metafor för en depression, exempelvis. Kanske vinter? Och efter vintern kommer våren, det vill säga läkningen. Hjärnan har erfarenhet av att ha gått igenom svåra saker förut och vet att den kan läka, speciellt tillsammans med en terapeut. Metaforen är ett sätt att adressera de delar av hjärnan som vet att läkning är möjlig. 

 

Susanna Carolusson, legitimerad psykolog som arbetat med hypnos sedan 1980-talet och är aktiv i Svenska föreningen för klinisk hypnos, SFKH, tillhör dem som menar att hypnostillståndet ger tillgång till upplevelser och känslor som inte är närvarande i det normala medvetandet.

– I hypnosen öppnar man rent neurologiskt upp för känslor eller annat man behöver förstå. Man når sitt inre på ett djupare plan. I terapi kan man arbeta med inre bilder av de mål man satt upp, och då aktiveras visuella cortex i hjärnan. Det blir som om det vi föreställer oss redan händer. 

 

Susanna Carolusson beskriver hur hon arbetar med sina klienter. 

– Jag lyssnar efter hur patientens inre värld ser ut, ser vilka dörrar som är öppna och vilka som står på glänt. Kanske går vi vidare med de som är stängda, då handlar det ofta om skambelagda känslor och upplevelser som lust och aggressivitet. Ofta märker man att patienter vill glida förbi det som är jobbigt, men då försöker vi istället stanna upp. Detta arbetssätt bygger egentligen på den gamla psykoanalytiska synen på att motstånd behöver genomarbetas.

 

Inom modern psykologi finns många olika metoder för att hjälpa människor med deras problem. Forskning visar att själva metoden inte alls är oviktiga för hur effektiv en terapi är, men pekar samtidigt på att relationen mellan terapeut och klient också spelar en viktig roll för resultatet. 

– Jag är inte ute efter att differentiera metoder från varandra. Det som förenar bra terapi är bra relationer och de läkande elementen i olika terapiformer är nog desamma, säger Susanna Carolusson. Kanske är det inte så stor skillnad på en bra affektfokuserad terapi och det vi sysslar med, mer än terminologin.

 

Hos Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU har man tittat på hypnos som metod vid rökavvänjning, mot urininkontinens och vid kronisk smärta men fann inga vetenskapliga belägg för att det fungerar.

– Man kunde helt enkelt inte hitta tillräckligt många välgjorda studier för att säkert kunna säga att hypnos var en fungerande behandling i de här fallen, säger Stella Jacobsson, projektledare på SBU. 

 

Enligt Cochrane, SBU:s motsvarighet i Storbritannien, finns några mindre enskilda studier som pekar på att hypnos bland annat kan minska smärtan och förkorta värkarbetet vid förlossningar, dock är kunskapsunderlaget för litet för att kunna dra några generella slutsatser. 

Varken hos SBU eller Cochrhane finns något underlag som stödjer hypnosens effektivitet vid psykoterapi.

Men att det skulle saknas tillräckligt med vetenskapligt underlag för att fastslå att hypnos fungerar stämmer inte, menar Inger Lundmark. 

– Hypnos kombineras ofta med andra metoder, säger Inger Lundmark. Du måste först ha kompetens inom ett behandlingsområde, exempelvis kbt eller psykodynamisk psykoterapi. Sedan används hypnos för att förstärka effekten av psykoterapin. Det finns mängder med kvalitativ forskning på effekterna av hypnos med det saknas kvantitativa studier. Men själslig smärta är svårt att forska på och hypnosmetodiken är speciell. Som terapeut skräddarsyr man behandlingen efter varje patient vilket gör det svårt att utforma studier som passar in i SBU:s ramar. 

 

Vem som helst får faktiskt inte utöva hypnos. Sedan 1950-talet är det enligt ordningslagen förbjudet att utöva hypnos ”vid allmän sammankomst”, alltså estradhypnos, utan Socialstyrelsens tillstånd. Och den som säger sig kunna bota eller behandla någon med hypnos lyder automatiskt under patientsäkerhetslagen och måste då agera utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. 

 

För det finns risker med hypnos. Enligt Inger Lundmark är det ett stort problem att fältet lockar till sig oseriösa utövare. 

– De som saknar en legitimationsgrundande hälso- eller sjukvårdsutbildning kallar sig ofta hypnoterapeuter eller hypnotisörer och kan syssla med alla möjliga saker, som regressionsterapi eller tidigare liv, säger hon. De kan inte grunda sin behandlingsplan på vedertagen diagnostik eller ge rätt sorts behandling. Det händer att klienter berättar om hårresande saker de varit med om – flum-hypnotisörer som trots brist på adekvat utbildning arbetar med trauman eller behandlar fobier och annat. Konsekvenserna kan vara allvarliga, säger Inger Lundmark.  

 

Under senare år har debatten om falska minnen gått hög. Bland annat friades i höstas en man från anklagelser om sexuella övergrepp på sin dotter av Hovrätten. Åtalet byggde på dotterns berättelser om minnen av övergreppen, minnen som ska ha framkommit under hypnos. Hovrätten ansåg dock att bortträngda minnen som framkommit vid terapi inte har tillräckligt hög tillförlitlighet. 

Rickard L Sjöberg är docent i psykologi, legitimerad läkare, specialist i neurokirurgi och har forskat om hur minnet fungerar.

– Periodvis har man använt hypnos som ett sätt att försöka framkalla dolda minnen. Ofta har man lutat sig på spännande och fascinerande fallbeskrivningar om personer som återfått minnesbilder och exempelvis löst brott.

 

Senast 2013 kritiserade polisen för ett uppmärksammat fall då man försökte få ett vittne att minnas en gärningsman med hjälp av hypnos. I en systematiskt vetenskaplig genomgång visar det sig att människor inte alls minns bättre under hypnos, men att de däremot blir mer tvärsäkra på att det de säger sig minnas är sant.

Susanne Carolusson hävdar att hon har erfarenhet av patienter som minns saker under hypnos.

– Har man inte sett minnen komma fram i klinisk praktik är det svårt att tro på det, men jag upphör aldrig att förvånas över vad mina klienter varit med om. När bortträngda minnen kommer fram i den kliniska praktiken så sker det i vånda och i små, små pusselbitar där patienten splittrar upplevelsen och inte ser hela bilden förrän hon är trygg nog att dela det med någon.

 

Rickard L Sjöberg är dock skeptisk. 

– Hypnos brukar faktiskt inom forskningen ofta definieras som ett socialt samspel mellan hypnotisören och den som blir hypnotiserad vilket syftar just till att påverka sådant som den hypnotiserades känslor, kroppsupplevelser och minnen, invänder han. En stark känsla, ett kroppsligt symptom, en smärtlindrande upplevelse eller en inre bild som omtolkats som ett minne måste då det skapas under hypnos trots allt ses som ett resultat av detta samspel.

 

Rickard L Sjöberg säger att psykoterapi i olika former kan vara mycket kraftfull och att möjligheten för en terapeut att framkalla känslotillstånd hos klienten är stor. 

 

Men de som arbetar med hypnos menar att metoden har många fördelar, att den är en effektiv och mild metod som ger goda resultat utan att slita varken på terapeut eller patient. Men det formella kunskapsläget kring hypnosens mekanismer och effekter tycks vara ganska oklart.

 

Att legitimerade psykoterapeuter och psykologer arbetar med hypnos behöver inte i sig vara dåligt, menar Rickard L Sjöberg. Men det är självklart viktigt att de som gör det har någon sorts allmän kunskap om forskningsläget. 

– Frågorna huruvida bortträngning och dissociation som fenomen över huvud taget existerar är fortfarande kontroversiella och någon vetenskapligt påvisad effekt av hypnos på dessa hypotetiska tillstånd finns inte.  

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Sök efter taggar
Följ oss
  • Twitter Social Ikon
  • Facebook Social Icon