FALSKA MINNEN KAN ORSAKA STORT LIDANDE

 

Under 1980-talet kom en våg av anklagelser om sexuella övergrepp i barndomen, framför allt i USA, där minnena av övergreppen hade kommit fram i terapi. I Sverige har frågan om bortträngda, traumatiska minnen aktualiserats i samband med fallet Sture Bergwall.

 

På det franska sjukhuset La Salpêtrière arbetade på 1800-talet läkaren Jean-Martin Charcot. Han var berömd och beundrad, bland både patienter och kolleger, bland annat för sina experiment med hypnos. Genom olika tekniker framkallade han hysteriska anfall hos patienterna, anfall som ansågs vara tecken på psykisk sjukdom.

Själv hävdade Charcot att det handlade om självsuggestion, medan skeptikerna menade att det var Charcots suggestiva tekniker och dynamiska personlighet som fick patienterna att utveckla anfallen.

 

Många av tidens verksamma läkare tog intryck av Charcot, bland andra Sigmund Freud.

Det var i denna tid och miljö som teorin om bortträngda traumatiska minnen skapades.

Bortträngning brukar det kallas när man pratar om traumatiska minnen som omedvetet lagras inombords och som ger symtom i form av exempelvis psykiskt lidande, diffus smärta eller ångest.

 

Freud menade att bortträngningen sker när man inte förmår hantera de känslor som är förknippade med en händelse på ett normalt sätt, och att den stora ansträngning som bortträngningen kräver skapar symtom på psykisk ohälsa.

Lösningen var att försöka locka fram de bortträngda minnena till medvetandet igen.

Eftersom Freuds (och andra samtida läkares) teorier om psyket, byggde på subjektiva tolkningar av enskilda patienter och inte var förankrade i forskning blev de väldigt känsliga för trender. Och på 1980-talet fick Freuds ursprungliga teori om bortträngning av traumatiska minnen ett uppsving .

 

Rebelliska psykoanalytiker som Alice Miller och JM Masson lyfte fram teorierna

Under vågen av ”recovered memories” i USA på 1980-talet började allt fler terapipatienter att återfå minnen av sexuella övergrepp i barndomen.

I boken The courage to heal som fick stort genomslag beskrev författarna sina egna tankar om hur man kan hela sig själv genom att medvetandegöra minnen. Boken innehöll bland annat uppräkningar av symtom som kunde tyda att man trängt bort sådana minnen.

Men så uppstod en motvåg. Minnespsykologisk forskning hittade inget stöd för bortträngningsteorin. Där­emot kunde man visa hur förhållandevis enkelt det är att plantera falska minnen i en terapeutisk situation.

 

Rickard L Sjöberg är läkare, neurokirurg, docent i psykologi och forskar om bland annat minnet vid Umeå universitet.

– Som jag tolkar forskningsläget så finns det just nu väldigt få indikationer på att bortträngning existerar i den bemärkelse Freud ursprungligen tänkte sig, säger han. Och det är nog de flesta forskare överens om.

 

Syftet med terapier som säger sig kunna lyfta fram bortträngda minnen är ju just att när minnena väl kommer upp till ytan och bearbetas så släpper också de symtom som bortträngningen ska ha gett upphov till.

Men nyare studier talar för att psyket inte alls fungerar på det viset.

– Mycket tyder snarare på att individen mår sämre om han eller hon fokuserar på traumatiska minnen, säger Rickard L Sjöberg.

 

Men hur kan en psykoterapeut framkalla ett minne som inte existerar?

– Att psykoterapi fungerar beror på socialt samspel. All psykoterapi bygger på en sorts socialt kontrakt, där terapeuten och klienten ”kommit överens” om att inta olika roller. Terapeuten är så att säga experten på patientens psyke och syftet med terapin är att skapa nya sätt för patienten att förhålla sig till sig själv och till världen omkring. Ofta är det en bra sak, men det gör också patienten extra utsatt för terapeutens påverkan.

Klienten uppmanas ofta att arbeta med inre föreställningar av olika slag. Är terapeuten av den typ som tror att sexuella övergrepp i barndomen är den vanligaste orsaken till psykisk ohälsa så uppmanas kanske klienten att söka efter inre bilder och föreställningar som kan bekräfta detta.

När patienten senare plockar fram föreställningarna igen så bestämmer hjärnan sig för vilken typ av minne det rör sig om. Den bedömningen kan naturligtvis medvetet eller omedvetet manipuleras av en terapeut i en terapeutisk situation. Och i ”kontraktet” mellan klient och terapeut finns så att säga redan en överenskommelse om att det är terapeuten som är experten på psyket. Det som han eller hon säger riskerar därmed att uppfattas som sanningen.

 

– Oavsett om bortträngning existerar eller inte så finns det inget eller i alla fall väldigt lite vetenskapligt stöd för att den här typen av terapier hjälper klienten. Snarare riskerar de att skapa oreda i patientens liv, säger Rickard L Sjöberg. Och har man en behandling som man är osäker på fungerar eller till och med tror är farlig så bör man vara mycket försiktig med att använda den.

 

Psykoterapeuternas övertygelse om bortträngning var det som ledde till att Sture Bergwall kunde ljuga om, och sedermera fällas, för mord han inte begått. Sture Bergwalls lögner lyftes fram av journalisten Hannes Råstam och terapin nagelfors av Dan Josefsson i boken Mannen som slutade ljuga vilket bidrog till allmänhetens kunskap om falska minnen.

 

I USA finns mängder av uppmärksammade rättsfall där familjer framgångsrikt stämt terapeuter på mångmiljonbelopp för att de, utan att informera patienter om riskerna, använt terapimetoder som framkallat falska traumatiska minnen. De falska minnena har, hävdade man, vållat enormt lidande, splittrat familjer och ödelagt människors liv

 

I Sverige finns ett antal kända fall där personer tagit tillbaka anklagelser om sexuella övergrepp baserade på bortträngningsteorin. Många minns nog ”fallet Ulf”, eller Bo Larsson som mannen heter. Han anklagades av sin dotter för att ha våldtagit och misshandlat henne och även för att ha ”sålt” henne till sina vänner.

Uppgifterna om övergreppen framkom när flickan gick i terapi hos en man som utgav sig för att vara psykoterapeut, men som saknade adekvat kompetens. Pappan fälldes, men senare tog flickan tillbaka uppgifterna. Så småningom beviljades Bo Larsson resning och friades.

 

Ett annat fall som uppmärksammats i medierna är en familj på Åland, där dottern efter att ha gått i hypnoterapi ”mindes” övergrepp från mamma och pappan, men där minnena visade sig vara falska. Dottern tog så småningom tillbaka anklagelserna och familjen har återförenats.

 

– Övergrepp mot barn förekommer i alldeles för stor skala i vårt samhälle, och man bör vara försiktig med att slentrianmässigt avfärda uppgifter om detta, säger Rickard L Sjöberg.

Även om den klassiska bortträngningsteorin saknar stöd i forskningen finns faktiskt också exempel på människor som själva, subjektivt, upplever det som att de återuppväckt minnen och där minnena trots allt visat sig stämma.

 

Debatten kring falska minnen framkallade i terapi har också gett upphov till en sorts ideologisk debatt, där de som fortfarande anser att bortträngning existerar i stor skala menar att skeptikerna går förövares ärenden. Personer som offentligt ifrågasatt bortträngningsteorin har anklagats för att ha en antifeministisk agenda.

 

– Ingen ifrågasätter att vuxna och även föräldrar begår övergrepp mot barn. Detta är ett av samhällets stora problem, att vi inte kan skydda våra barn bättre mot sexuella övergrepp, säger Rickard L Sjöberg.

 

Hur stort är problemet i dag med terapeuter som tror sig kunna plocka fram bortträngda minnen hos sina klienter för att bota dem?

– Svårt att säga. I USA försvann fenomenet i stort sett i mitten på 1990-talet efter att forskningsläget fallit på plats och ett antal uppmärksammade skandalfall. I Sverige har jag under senare år stött på fenomenet vid en handfull tillfällen där jag anlitats i egenskap av expertvittne av tingsrätter som haft att ta ställning till bevisvärdet i bortträngda minnen som återuppväckts under psykoterapi, säger Rickard L Sjöberg.

 

– Men så som debattklimatet ser ut i dag tror jag att det håller på att bli allt motigare för dem som förespråkar terapier som syftar till att återuppväcka bortträngda minnen. Jag hoppas att det vi ser nu inte bara är en trend eller pendelrörelse – utan att det faktiskt är ett tecken på att vetenskaplig kunskap, även inom psykologi och inte minst i sammanhang som rör sexuella övergrepp, börjar tas på större allvar av samhället.

 

FAKTA

Charcot och Freud.

Jean-Martin Charcot (1825–1893) var en fransk neurolog som blev berömd bland annat för sina experiment med hypnos. Han intresserade sig för ”hysteri” och framkallade anfall hos patienterna.

Sigmund Freud (1856–1939) var en av många läkare som tog intryck av Charcot. 1896 skrev Freud Till hysterins etiologi, om att bortträngda minnen av sexuella övergrepp i barndomen orsakade neuroser. Senare tog Freud avstånd från teorin och menade att det snarare var egna, skamfyllda driftsimpulser och omedvetna önskningar som trängdes bort.

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Sök efter taggar
Följ oss
  • Twitter Social Ikon
  • Facebook Social Icon